Kommer jag bli utfryst på allvar?

Har en åldrig far som blev sjuk i sommar. Jag är den av oss syskon som tog hand om honom. Nu har mina släktingar börjat stöta bort mig och jag vet inte att jag gjort någon något. Har fått fruktansvärd ångest och undrar om de kommer att bli sluta eller är jag total cut off? Kommer jag att kunna ignorera det hela?

Carina

Deras beteende mot dig handlar om deras skuld - inte din

Svar: Det som händer dig är inte alls ovanligt – det är ofta så att den som bär huvudansvaret för en åldrande förälder först ses som en resurs och som modig och ansvarstagande av sina släktingar för att sedan undan för undan bli mer och mer undviken.

Det har inte att gära med att du gjort fel utan faktiskt snarare om att de känner på sig att de inte gjort rätt.

Att hantera en åldrande förälder är alltid svårt och ju längre tiden går desto värre blir skuldkänslor och avståndstagandet mot den som ”gör jobbet”.

Du är närmare er far än de andra.

Du har alltid honom närmare dig än dom har. De känner sig samtidigt som svikare som de känner sig oälskade av sin far (det ser ju ut som han spenderar mer tid med dig eftersom det faktiskt är så och då förväxlar dem det med kärlek).

Dessutom blir du den ”goda” och självuppoffrande som får dem att känna sig som svikare.

Allt detta gör att det är lättare att trycka bort dig än att ta ansvar för sina känslor och erkänna att du ensam gör det ni alla borde delat på eller åtminstone visa dig den tacksamhet som du förtjänar.

Problemet är att detta ofta bara blir värre för att kulminera efter det att er far har gått bort. Då finns ju inte kittet som håller er samman kvar (er far) bara skuldkänslorna av att de svek dig och då kan de på allvar aktivt jobba för att stöta bort dig.

Som du förstå måste detta ändras. Det finns olika sätt men det enklaste (alla sätt är jobbiga) är att helt enkelt ”bli sjuk” eller ”få förhinder” Skaka om dem med att du inte kan ta hand om honom en vecka eller två i sträck och be dem lösa det. Säg et datum och ge dem ansvaret ett par veckor. (det är som sagt jättejobbigt för oj vad obekvämt det kommer att vara för dem och oj vad de kommer skälla p dig – men det kommer också visa vad de egentligen känner och det kommer göra att de får ett nytt sätt att se på värdet av det du gör och den omsorg du ger.

Det är inte en lösning men det är ett första steg.