Hej, Ett tag har jag upplevt mycket som jag sedan kopplade till det mediala. Jag kunde se var borttappade saker befann sig (som ju blev ganska praktiskt i vardagen eftersom jag tappar bort saker ganska ofta). Jag kunde prata med andra människors husdjur (eller se det de visar mig), som bodde långt ifrån mig och som jag aldrig har träffat. Ägarnas respons fick mig till att häpna. Jag hade faktiskt rätt med så mycket jag såg. Sen så fick jag till mig saker som kommer hända mina nära som faktiskt inträffade. Och mycket mer.
Nu har det gått ett tag och det verkar som hela min förmåga har bara försvunnit helt. Jag börjar tvivla på om jag faktiskt kunde det här eller om allt bara var tillfällighet. Jag vet inte hur jag ska få tillbaka det. Samtidigt verkar min lilla son se ljus (som han själv beskriver dem) och han plockar alltid upp hur människor omkring honom känner och vad de tänker på. Ibland blir jag förvånad över hur mycket han vet som så små barn normalt inte brukar tänka på. Hur hjälper jag honom med detta? Jag är tacksam för Ert svar, men förstår att Ni säkert får många frågor. Det är inte så brådskande, bara något har jag gått och funderat på ett tag.
Janina
Svar: Först och främst – grattis till förmågorna och jättebra att du tagit dem till dig så naturligt och inte låtit dem vare sig skrämma dig eller stiga dig åt huvudet.
Om man har förmågan är den i princip alltid medfödd men det är ofta så att den inte dyker upp (eller snarare blir märkbar) förrän under vissa specifika omständigheter eller omställningar i livet. Det vanligaste är att man har dem under en period mycket tidigt i livet (ungefär där din son är nu) för att – om man inte börjar använda dem regelbundet – försvinner ett tag medan kroppen och psyket utvecklar andra färdigheter. Nästa gång de kan uppenbara sig är under förpuberteten, runt man är 17-21 och/eller när man senare i livet går igenom större förändringar. Vanligen under eller ganska precis efter ett havandeskap eller klimakteriet för kvinnor och i samband med traumatiska händelser som ofta innehåller förluster av nära anhöriga eller nära döden upplevelser (för alla oavsett kön).
Det som du beskriver med att de sedan har ”försvunnit” igen är inte ovanligt och det beror ofta på att annat blivit viktigare i samband med att man ofta bygger upp ett inre tvivel på om de alls fanns eller fungerar.
Fördelen är dock att om man en gång väckt förmågorna kan man få igen dem med träning eftersom de är ”tända” och ligger någonstans i det undermedvetna.
Det kommer artiklar på mer exakt hur man går tillväga för att väcka slumrande eller latenta förmågor så småningom men redan nu finns det en hel del läsning om det på våra sidor under rubriken ”ANDLIGT” https://www.torochhanna.com/andligt Och ”MAGISKT” https://www.torochhanna.com/magi på hemsidan.
Att hjälpa din son är relativt enkelt och lättast är att göra det på samma sätt som man hjälper sina barn att använda alla sina förmågor – man ger dem utrymme att utveckla dem, berömmer dem när det går bra och sätter upp regler för hur man bör bete sig.
Ett lätt exempel är att man frågar dem om hur någon mår eller om någon har ett ljus runt sig och liknande – de förmågor som barnet upplever att du som förälder är intresserad av kommer barnet själv vilja utveckla.
Regler är bra och kommer också naturligt – en bra sak är att förklara för ens barn att andra kan bli skrämda eller förlägna av att man säger saker man vet om dem till dem och att det är artigt att fråga om lov innan man säger saker till dem (om det blir en fråga – vad som behöver regleras brukar komma rätt naturligt).
Några enkla grundregler:
Behandla förmågorna som om de är helt naturliga – på samma sätt som man applåderar när barnet lär sig cykla kan man berömma dem för sånt här också men på samma sätt som man inte direkt tycker att det är fantastiskt att kunna cykla så ska man inte göra en jättesak av detta heller.
Bli inte skrämd av det barn kan! Cykling är ett bra exempel här också: Man säger åt dem att vara försiktiga och använda hjälm och man kanske bannar dem när man blir rätt för att de ska skada sig när de cyklar ut i trafik utan att se sig för men man hindrar dem inte från att cykla bara för att man själv är osäker.
Var tydlig med att alla inte kan allting men att alla är unika och duger som de är. Alla har fått ungefär lika många förmågor bara det att en del är starka, andra snabba och vissa kan läsa tankar – ju naturligare du gör det och ju roligare det är att använda förmågor desto lättare kommer det gå.
En kul övning kan vara att lägga olikfärgade stenkulor (eller nonstops) i en ogenomskinlig påse och be barnet räcka dig en av en specifik färg. Jättebra sätt att öva förmågorna på och dessutom ett roligt partytrick.
Och avslutningsvis – förmågor hos barn är absolut inget att vara rädd för! Visst kan saker få jobbiga konsekvenser men det kan förmågan att klättra i träd också. Gör det roligt att hålla på med, belönande och sätt upp ett regelverk när och om det behövs så kommer det gå bra.
När mina barn växte upp gick en TV-serie som hette HEROS (ja jag är jättegammal) det var superkul att se på den eftersom ungarna mest satt och undrade vad som var så speciellt med huvudpersonerna eftersom de mest hade samma förmågor som ”alla andra”. Genom att göra det ovanliga vanligt lärde de sig hantera förmågorna på samma sätt som vilka talanger som helst och utveckla dem på ett bra sätt. En del av dem fick behålla sina förmågor medan andra valde att lägga dem åt sidan för att satsa på annat.
På vår videokanal kommer det komma inslag om att utveckla förmågor också.
Comments