FRÅGA TOR OCH HANNA:
Min relation med mina första barns pappa var inte bra. Jag tappade mig själv och min självkänsla stöp i botten. Många gånger försökte jag lämna men hamnade alltid tillbaka. Nu är det några år sedan jag kom mig fri. Men jag känner mig inte helt fri,. Vad kan jag göra för att bearbeta och bli fri mina skador ? Varför tillät jag mig hamna i den situationen? Ibland kan jag hamna i tvivel å tänka att jag överdriver eller att det inte hänt. Men det har det ju eller hur?
Stjärna
Svar: Ja det hände och nej du överdriver inte. Att hantera och gå vidare från en relation som har ätit sig in i ens självbild och själ handlar inte bara om att rent fysiskt gå sin väg. Att lyckas ta det steget är det viktigaste men det är bara början av en lång resa innan man har hittat sig själv och en ny balans i livet.
Jag skriver en ny balans för det går inte att gå tillbaka till den man var innan och det är i grunden en bra sak.
För varje liv är en resa och det man har gjort, sagt och upplevt går aldrig att ta tillbaka eller göra om. Men vi kan lära oss av det, vi kan lägga både bra och dåliga erfarenheter till den väv av kunskap som gör oss till de vi är.
Varje hinder, varje motgång och varje skada är mer än bara sorg och smärta – det är också en möjlighet att lära oss något. Kanske inte för vår egen skull – vad har vi egentligen för nytta av att veta hur ont det gör att bli utnyttjad, förminskad och åsidosatt – men definitivt för våra barn och för andra som riskerar att hamna i, eller står i, den situation vi redan varit i.
Vi kan hjälpa dem, ge råd, stöd och låta dem växa av våra erfarenheter utan att behöva göra dem själva. Och gör vi det då växer vi. Då blir vi på sätt och vis friare för varje gång eftersom det ger vårt lidande mening och ger våra sorger en möjlighet att leda till något gott.
Vägen till frihet ger genom att kunna se tillbaka på något och i sanning säga att det ligger bakom oss. Att det är något som hänt, som skadat oss och som vi nu lever med och har gjort till en del av vår kunskapsbank. En del av de verktyg och råd vi kan ge till andra.
Friheten kommer aldrig att vara att glömma sitt förflutna utan kommer i kraften att kunna hindra att det händer igen.
Hindra att det händer oss
Och framförallt:
Hindra att det händer andra.
Slutord Jag tittade igenom hans horoskop och som vanligt hittar jag inget monster: Bara en jagad, liten människa som i sin egen osäkerhet skadar andra för att känna sig större och som sedan, när han vet att han gjort fel fortsätter göra fel eftersom det både är enklast (eftersom det fungerar) och dessutom skulle få konsekvenser om han erkände att han gjorde fel (som att du lämnar honom eller att han måste erkänna för sig själv att han är rätt ynklig).
Det är i grunden en bra sak eftersom det visar att du har goda instinkter – du skulle aldrig falla för ett monster däremot någon som har bra sidor som blir uppätna av hans inre mycket sämre sidor. Det gör att du tryggt kan gå vidare med ditt liv.
Du har definitivt för bra instinkter för att gå in i förhållanden med riktiga psykon och du har nu också erfarenheter som gör att du inte kommer acceptera att din partner faller undan för sina egna svagheter. Du har sett hur det ser ut och vet var det leder. Den du är idag skulle aldrig gått på det som den du var då gjorde.
Vägen till hälsa och välmående är inte rak, särskilt inte för dig, men du är på god väg och att du går den kommer komma andra till nytta och glädje och är definitivt något du ska vara stolt över. Både det du gjort hittills och det du kommer göra framöver.
Komentar