Fråga Tor och Hanna: I min ungdom hade jag under 15-20 år en återkommande dröm med samma tema men
olika iscensättningar: Drömmarna handlade alltid om långbord. Det kunde vara allt från ett långbord med 15-tal personer till ett oöverskådligt antal bord med massor av människor. Vad som alltid gällde var att jag var utanför. Alla vid bordet hade t ex schalett utom jag. Alla hade skor utom jag. Alla hade fått mat utom jag. Alla pratade med alla utom med mig. Ibland satt jag vid ett litet enmansbord för mig själv med ryggen mot alla andra. Osv osv. Nu har jag inte haft sådana drömmar på en väldig massa år förrän natten till idag:
Jag befann mig tillsammans med många andra, nästan enbart kvinnor, i en relativt stor ljus sal, typ danssal. Vi var säkert 80 - 100 st. Det fanns en manlig lärare som jag inte såg så tydligt men samtidigt visste jag att det var P (=en psykolog som jag gått till för ett antal år sedan). Han sa att vi skulle göra 400 st sidohopp från kortsida till kortsida i salen. Vi började allihop och jag räknade på första sträckan ut att man kunde ta ungefär 20 steg på varje sträcka. I början var det en del som räknade högt, särskilt en kvinna, men det gjorde inte så mycket för hon hade precis samma takt/hastighet som jag.
Efter ett tag hade de andra slutat hoppa eftersom det var fikarast, de satt vid långbord och åt små kakor. Men jag fortsatte att hoppa. Det var kanske också någon till som hoppade. Jag ville bli klar med hoppandet. Strax innan hade P sagt att den som kom först till 400 skulle vinna. Men det var inte därför jag fortsatte hoppa när de andra fikade utan det var för att jag ville bli klar med det. En av kvinnorna vid bordet gav mig en tummad lapp. Den var lite större än en halv A4-sida, randat kollegieblockspapper, där någon hade skrivit med blyerts ganska stort och slarvigt i punktform. Jag läste bara första raden (medan jag fortsatte att hoppa) och där stod något om att jag också skulle fika och ta en småkaka. Resten av punkterna läste jag inte. Jag brydde mig inte om vad som stod utan fortsatte hoppa. Så småningom kom jag till 400 och jag vann. Det var inget särskilt med det, inget pris eller så och jag tyckte bara det var bra att jag var klar. Inga märkvärdiga känslor.
Lite senare skulle vi äta tillsammans allihop i någon slags restaurang. Den var ganska stor, ljus och golvet var på sina ställen olika högt. Det betydde att långborden stod på delvis olika höjd. Det var vita dukar och vid borden fanns plats för olika antal personer. Några bord stod på ena hållet och några vinkelrät mot dem. Det var inte bara vi som skulle äta utan även andra sällskap.
Vårt sällskap var någon slags kurs där vi skulle lära oss ett gammalt, jag tror utdött språk (såsom latin men det var inte latin). Därför hade magistern = P skrivit placeringskort till oss på det här gamla språket, dvs vad våra namn betydde på det gamla språket (ganska stora lappar som var fastsatta i sådana där ställningar på fot med klämma i). Jag gick omkring och letade efter mitt kort och registrerade att de flesta av vårt sällskaps kort var väldigt fint skrivna och tänkte då att magistern (som plötsligt blev en blandning av P och H(= min systers man)) hade fått hjälp av min syster att skriva ut dem. Jag hittade inte mitt kort och till slut hade alla satt sig utom jag. Jag tog ett nytt varv runt borden och såg till slut mitt kort som stod vid en plats på andra sidan ett bord som var inklämt mellan tre bord. Jag sa till de som satt intill min plats att varför sa ni inte till mig när jag var här första rundan att mitt kort fanns här? Vi tyckte du såg så stolt och högfärdig ut att vi inte ville det, sa de. Då sa jag att nä, jag var inte alls högfärdig utan bara lite stel och konstig eftersom jag tyckte det var jobbigt att jag inte hittade mitt kort. Ett par platser från mig satt X(=kvinna som jag inte tycker om) och det var hon som pratade mest om det där med stolt och högfärdig. Det fanns förresten också en stor tavla med några av våra namn till vänster och vad de betydde på det där språket till höger. Jag minns bara två namn. Det ena var Y och det betydde "vinga" och så Elisa och det betydde "eftergång" eller något liknande, Minns tyvärr inte längre men mindes det i morse. Det var ett ord som jag associerade med sorg, ungefär som "på andra sidan livet". Jag blev lite bedrövad och nästan lite stött över detta eftersom jag trott (och även talat om för en del) att Elisabeth betydde "drottning".
P berättade att på den tiden då det där gamla språket gällde var de här borden (och så pekade han på de bord som var närmast honom) avsedda för musikerna, dvs de musiker som var solister etc. De andra borden (däribland mitt) var avsett för bakgrundsmusiken. MEN på den tiden ansåg man att bakgrundsmusiken var den viktigaste så dessa bord hade en speciell dekoration. Det var sådana där snusnäsdukar som i ena sidan satt fast i bordsbenet och som man förde upp och satte fast i motsatta sidan uppe på hörnet av den vita duken så att det blev som fyra stycken breda band i hörnen. Jag tittade på mitt bord och såg att det fanns snusnäsdukar fastsatta i bordsbenen men den övre delen var inte fastsatt i bordduken upptill utan låg ned på golvet. Jag böjde mig ner och började försöka sätta fast dem upptill. När jag ställde mig vid gaveln på bordet för att titta in på min plats, såg jag att jag inte kunde få plats där eftersom tre bord stod alldeles intill varandra. Jag påtalade detta för P och han sa att ojdå, då får vi flytta ut det ena bordet lite grann. Sedan vaknade jag.
Kan ni hjälpa mig med tydningen?
"Elisabeth"
Svar: Även om den nya drömmen i formen påminner mycket om de drömmar du hade i din ungdom så behandlar den nya drömmen andra saker grunden är dock vem du är och var du passar in i livet. Den första drömmen behandlade det utanförskap som många känner i tonåren - att du var annorlunda från alla i din omgivning och hur du skulle hantera det. Att drömmarna tog slut hängde då samman med att du hittade din plats i tillvaron, att du "fick sitta med" i din krets så att säga.
Den nya drömmen handlar om något mer grundläggande något som inte blir aktuellt fören man levts tillräckligt mycket för att verkligen förstå frågeställningen. Din nya dröm ifrågasätter vem du egentligen, innerst inne, är. Under ditt liv har du tagit hänsyn till andra och gjort massor med kompromisser, avväganden och eftergifter. Du har tagit på dig olika roller, livskamraten, kollegan, mamman, systern, dottern osv. Nu står du inför att ditt undermedvetna börjar fråga sig hur mycket av det du gör som egentligen handlar om vem DU är och vad DU vill.
De andra kvinnorna i salen är på sätt och vis olika bilder av dig själv - eller snarare din uppfattning om hur andra människor har upplevt dig under hela ditt vuxna liv. Och den manliga läraren är en representant för en neutral åsikt (din psykolog - din systers man) som inte kan bli mer än en åskådare i ditt liv. Din dröm säger också att du lägger ner ganska mycket arbete på att vara "duktig" (att du vinner stegtävlingen mm). Och namnen är nyckelpunkten i drömmen - att de är på ett annat språk signalerar att det finns sådant i ditt liv som du velat göra - och förstå - som du valt bort för andras skull. Även att namnen visar sig ha en annan innebörd än du trott säger att ditt undermedvetna inte är helt tillfreds med det liv du för. Att du avstår från sådant du skulle vilja och behöva göra för din egen skull.
Så där dina tidigare drömmar på temat handlade om att känna sig utanför handlar den här om att ta sig rätten att stå på egna ben och inte anpassa sig efter andra.
Jo en sak till - Elisabeth är en sammanslagning av tre olika hebreiska namn: El-i-sab vilket betyder "Gud är herren"; El-isabeth som betyder "Gud har skänkt liv" och det sista Al-i-sah med innebörden "Hon vandrar i månsken" - De två första namnen härrör från den hebreiska som utvecklats i Israel och Babylon efter uttåget ur Egypten medan det sista är äldre och har sina rötter i den Hebreiska som utvecklades under den Egyptiska tiden (före Moses alltså).
Kommentare